En person som lider av bipolär sjukdom (även kallat manodepressivitet) har kraftiga humörsvängningar, mer än normala upp- och nedgångar. Bipolär sjukdom präglas av omväxlande perioder av ett sänkt stämningsläge (depression) och ett förhöjt stämningsläge (mani).

En person som är depressiv är ofta nedstämd eller ledsen, tappar intresset för flertalet aktiviteter, kan inte glädjas, har störd sömn och har förlorat eller fått ökad aptit alternativt minskat eller ökat kraftigt i vikt. Han eller hon kan känna sig extremt trött, har minskad förmåga att tänka, koncentrera sig och fatta beslut, sköter vardagssysslor långsamt och trögt eller är rastlös/kan inte sitta still, känner sig värdelös och hyser obefogade skuldkänslor.

En person som är manisk är ofta euforisk (upprymd) och överdrivet optimistisk, har ett minskat behov av sömn utan att känna sig trött, har storslagna fantasier och stegrad självkänsla. Han eller hon kan vara irriterad, aggressiv, ha ökad fysisk och mental aktivitet, vara rastlös, tala snabbare, vara impulsiv och ha dåligt omdöme. Irritatibilitet är ett mycket vanligt symtom vid sk hypomani dvs ett tillstånd som inte helt når upp till det maniska.

Antalet sjukdomsperioder varierar från någon enstaka period under livet till flera och ibland väldigt många. Mellan manierna och depressionerna fungerar personen normalt.